Paprikakyckling

Bild

image

Idag slog migränen till med full kraft. En tydlig påminnelse att jag har varit rejält slarvig med maten sista tiden (både öl och pasta i helgen! Fy, mig). Det gav mig en tydlig fingervisning att nu jäklarns är det jag som skärper till mig. Så tack vare ett recept min vän Linda tipsade mig om härifrån tog jag mig i kragen! Att det dessutom är ett Suzie-vänligt recept (läs: minimalt med ansträngning, minimal risk att misslyckas och minimalt med ingredienser) gjorde bara saken bättre.

Som vanligt trixade jag lite med orginalreceptet så att det passade vad jag hade hemma:

Paprikakyckling
ca 3 rejäla matlådor

ca 500 gr kycklinginnerfiléer
2 finhackade paprikor
2 tsk Sambal Olek
4 dl Creme Fraiche
1 dl grädde
4 dl riven ost
paprikapulver, chilipulver, salt, peppar.

Blanda ihop paprika, cf, grädde och sambal i en bunke. Krydda. Lägg kycklingen i en ungsform och häll över röran och ställ in i ugnen på 200 grader i 25 minuter. Orginalreceptet säger ‘2 dl ost’, men eftersom jag lever efter parollen att det aldrig kan bli för mycket ost – dubblade jag det. Så efter 25 min tar jag ut formen, blandar ner osten lite slarvigt, och sen får den stå inne i ugnen i 20 minuter till.

Klart!

Ätes som den är eller med en sallad. För familjemedlemmar som absolut vill ha kolisar, borde kokt pressad potatis passa bra till.

Ädel-lax

Bild

image

Ja, jag vet. Lax är en ädelfisk – så Ädel-lax är som att säga gräddtårta med grädde. Men nu är det ju som så att jag har fått insipirationen till detta utav min goda vän Ewa Ädel! *vinkar till Ewa*

Hon gjorde något liknande och serverade det som laxburgare till sin familj. Det lät hyfsat enkelt, så jag bestämde mig för att prova. Som vanligt så drabbas jag av lätt hjärnsläpp när jag väl börjat och öser i lite av varje tillslut. Men det funkade iallafall! Såhär blev det:

Ädel-lax
ca 6-8 ”burgare”
4 frysta laxbitar (jag använde sånna där styckefrysta vacuumförpackade 4-pack)
1 purjolök
1 liten röd lök
½ gul paprika
chilipulver, paprikapulver, vitlökspulver, salt peppar
smör och olja att steka i.

Jag finhackade löken, skar ner paprikan något grövre och slantade upp purjon i lagoma bitar sen mjukstekte jag alltihopa. Allt hälldes sedan ned i matberedaren tillsammans med den tinade laxen och kryddorna och kördes till lagom konsistens. Jag lät mitt vara något grovt fortfarande, för jag var osäker på hur det skulle ha blivit om jag malde ner det till något mer smetliknande. Sen var det dax att bli kladdig! Jag formade knytnävsstora bollar som jag försiktigt klämde ut i stekpannan med smör och lät steka på medelhög värme tills dom var gyllenbruna och genomstekta.

Ganska enkelt, om man bortser all disk detta genererar. Jag hade två i matlådan och till den hade jag lite keso blandad med fetaost, vitkålssallad och en vitlöksdressing och lite rättikagratäng. Mätt och nöjd blev jag och mumsigt var det.

Tack, Ewa!

Röra till omelett

image

God fortsättning!

Jul och nyår ställde till det för mig i år igen, så nu är det dax för nya tag. Nyårslöftet var att ta mig i kragen när det gäller maten, för jag har slarvat lite lovligt mycket och jag mår inte bra. Magen krånglar och migränen är tillbaka. Så nu skärper jag till mig! Med lite tur kommer bloggandet igång lite bättre då också.

Alla gillar väl en smaskig röra? Det bästa är ju att man kan göra en rejäl laddning och låta den gona till sig i kylen och ta fram bara det man behöver, när man behöver det! Denna gjorde jag av resterna av grillade kycklingen som ingen orkade äta.

Kycklingröra
2 grillade kycklingfiléer
½ paprika
½ liten röd lök
½ burk Smetana eller Cream Fraiche och lika mycket majonnäs
salt, vitpeppar, paprikapulver, vitlökspulver, curry

Dela ner kycklingen i mindre bitar i en stekpanna med olja och smör och fräs ihop med kryddorna. Hacka paprikan och blanda ner i kycklingen. Rör ihop Smetana och majonnäs i en burk med lock. Finhacka rödlöken och blanda ner i burken tillsammans med kycklingen och paprikan.

Detta kan man såklart äta som det är med grönsallad och en tomat om man vill!

Till omeletten tog jag ett ägg som jag vispade upp med en matsked grädde och stekte tunn och fin. När jag lade upp den på tallriken strödde jag över parmesan innan jag klickade ut rejält med kycklingröran. Resten av röran åkte in i kylen så har jag till frukostomeletten också om jag vill!

Rättika!

Bild

image

Det verkar gå en hel del ”modenycker” inom LCHF. Ett tag ska alla äta blomkålsmos till allt, i nästa sekund ska det bakas bröd och ett tag nu har det viktigaste verkat vara att kunna baka småkakor och bullar med stevia. Men på senaste tiden har också rättika dykt upp mer och mer i olika recept. Blomkålsmos har aldrig varit någon favorit och jag har aldrig förstått syftet med att baka kakor. Jag menar, varför är det så himla viktigt att kunna äta kakor och bullar?? Nej, jag fattar inte det. Men det där med rättika verkar intressant. Så nu har jag testat ett par recept, och här är dom!

Rösti med rättika
ca. 2-3 matlådor

(receptet är hämtat härifrån)
1 Rättika
1 Gul lök
1 ägg
2 msk grädde
1 pkt bacon
ost. Massor av ost…
smör och olja att steka i
salt och peppar

Riv rättikan och löken på den grova sidan av rivjärnet över en kökshandduk. Krama ur så mycket vätska som möjligt och stek sedan allt på låg värme med mycket smör och olja tills det får en trevlig gyllengul färg och blir lite mjukt. Hacka och stek bacon och blanda ner i rättikan och löken. Krydda. Vispa samman ägg och grädde och slå över och låt allt ”stanna” på låg värme. Klä en form med bakplåtspapper (blir lite lättare att diska efteråt, men i själva verket bränns väldigt lite fast utav detta i formen) och lägg upp hälften av ”kakan” som blivit. Skiva en massa ost och lägg på. Täck slutligen det hela med den andra hälften av kakan och kör in allt i ugnen på 175 grader i ca 30 min, eller tills det fått en trevlig färg och osten smält ordentligt.

Jättegott med en sallad till!

Mamma Evas Rättikagratäng
som tillbehör till 4-6 matlådor

1 stor rättika
1 stor gul lök
1 burk Creme Fraiche
3 dl grädde
ca 3-4 dl riven ost
salt och peppar

Skiva rättikan tunt – jag använder en mandolin – och koka den i ca 45-60 min. Låt rinna av ordentligt och spola med kallt vatten. Skiva löken (eller finhacka om du är känslig) och stek i smör och olja. Strö gärna över lite stevia eller annat sötningsmedel under stekningen. Lägg den förkokta rättikan i bottnen på en ungnsform. Strö över ca 2/3 av osten och bred sedan ut löken. Toppa med ost igen. Krydda. Vispa samman CF och grädde och slå över alltihop. Grädda i ugnen i ca 30 min, eller tills det fått fin färg!
image

Denna är jättegod till vilken sorts protein som helst! Jätteskönt att ha på stand-by i kylen och bara kunna ta av.

Snart är det jul, och planen är faktist att göra en Jansson-variant på det sista receptet. Det bör gå lysande, och rapport kommer, inklusive div. andra julbordsrecept. 😉

God Jul!

Fiskgratäng med chili

image

Egentligen skapades denna gratäng av en kompis med anledning av att vi skulle äta tacos, men en av gästerna åt inte kött. I slutändan var det rykande åtgång på detta taco-alternativ, och köttfärsen fick resa tillbaka ut i köket mer eller mindre orörd…

Det är säkert över tio år sedan jag gjorde denna nu, men jag tror jag fick till det rätt bra!

Tacofisk
ca 3 matlådor

1 paket frusen vitfisk (torsk, sej el. dylikt)
6 kokta ägg
1 burk Green Chili (finns i ”Tacohyllan” på de flesta mataffärer)
2 tomater
1 burk taco salsa (jag använder Santa Marias Chunky Salsa som har lite över 5g/100g kolisar)
2-3 dl grädde
riven ost, tacokrydda (recept här)

Tina fisken och koka äggen. Smöra och täck bottnen på en lagom stor ugnsform med skivade ägg. Bred ut den gröna chilin över äggen och skiva tomaterna ovanpå. Lägg på fisken och krydda ordentligt med tacokryddan på båda sidorna. Häll över burken med salsan och toppa upp med rikligt med grädde. Täck allt med ett rejält lager riven ost. In i ugnen på 175 grader i ca 45-60 min. Håll ett öga på kalaset och täck med folie ifall det verkar bli lite bränt på toppen innan fisken är klar. Jag brukar börja med 40 min med folie och sen låta den gå klar utan folie på slutet.

Servera gärna med en sallad till.

Lite annorlunda, men tokgott!

LCHF-pizza

image

I fredags fyllde jag alltså år, och av allra bästa mamman fick jag en matberedare! Denna måste såklart invigas och första testet blev: riva ost! Det är rätt otroligt vad mycket riven ost jag går igenom nuförtiden, och ”handjaga” ett kilo hårdost har liksom förlorat sin charm för ganska längesedan. Min OBH Nordica Smartprep klarade det galant!
image
Så nu har jag en massa riven ost… vad göra?

Pizza, såklart!

Det vimlar av lchf-pizzarecept på nätet. Av någon anledning verkar det vara det man mest längtar efter när man gått genom livet fettskrämd! Normalt brukar jag använda ett recept på lchfrecept.com, men idag låg sidan nere och jag satte igång att googla och hittade det här på 56 kilo:

Pizzabotten
1 plåt

4 ägg
0,75 dl vispgrädde
1 msk fiberhusk
0,5 dl mandelmjöl
0,25 dl kokosmjöl
ca 200g riven ost
salt (reglera detta utefter hur salt din fyllning och din ost är!)

Orginalreceptet innehöll 100g riven ost, men när jag öst i så mycket som jag tyckte var lämpligt, var det säkert det dubbla. Men det blev bra ändå!

Vispa ihop allt och låt svälla en liten stund medans du gör iordning plåten med bakplåtspapper och sätter på ugnen på 175 grader. Bred ut smeten på pappret. Det går lättare om man använder en våt slickepott. In i ugnen i ca 20 min tills den fått en fin färg.

Därefter är det fritt fram för valfritt pålägg för att sedan gratinera hela härligheten i 200 grader i ca 8-10 min tills allt smält ned och fått önskad färg!

Min fyllning idag är:

1 burk musslor i vatten
2 pressade vitlökar
½ burk tacosås (Santa Marias har ca 5g kolisar/100g)
2 mozzarella
8-10 skivade körsbärsplommontomater
rejält med ytterligare av den rivna osten (för man kan aldrig få för mycket ost på pizza!)
basilika, oregano

Och såhär blev det:
image

Gott!

Denna pizza bör – till skillnad från vanlig – gå bra att frysa och micra. I vilket fall går det utmärkt med det vanliga pizzareceptet jag kör, och detta är inte så mycket annorlunda.

Imorgon fyller jag 45!

Och enligt benhård svenssontradition är man då skylldig att bjuda på tårta på jobbet! Så har det varit på den övervägande majoriteten av mina arbetsplatser iallafall. Dessutom är det min sista dag innan semestern, så jag tyckte väl att jag skulle vara snäll mot dom stackare som blir kvar när jag äntligen får gotta mig i ledighet.

Men vad ska en köksnovis göra nu när hon dessutom inte äter socker längre? Jag planerade ett tag att göra min vanliga jordgubbstårta med köpta sockerkaksbottnar, bara för att det är så himlans enkelt. Men när jag sa det till några av kollegorna så tyckte dom jag självklart skulle göra något som jag själv åt. Vilket då innebär en hel värld av problem för en sån som mig! Efter mycket ångest och huvudbry har jag kommit fram till att: smulpaj verkar lätt. Och det måste ju gå att göra med mandelmjöl? Jag började leta recept, men näst intill alla har fler än fem ingredienser – vilket automatiskt utesluter dom när jag känner mig osäker – och dessutom innehåller dom det avskyvärda kokosmjölet som jag absolut inte gillar. Så jag gjorde något som är Totalt. Livsfarligt. Jag exprimenterade!! Med lite inspiration från en drös av receptena jag läst de senaste dagarna, och lite äventyrslusta – och ett glas vin för att bättra på modet – så har jag nu svängt ihop pajer till jobbet!!

image

27/7 paj
3 stora aluminiumformar

Smuldeg:
4 dl. mandelmjöl
2 äggulor
50 gr rumstempererat smör
1 msk. sukrinmelis
100 gr mandelspån

I pajen var det meningen att jag skulle ha blåbär och hallon, men eftersom jag var totalt övertygad om att jag hade hallon i frysen hemma köpte jag inga. När jag kom hem inser jag såklart att jag har kanske en dl hallon kvar, så jag fick dryga ut med frysta jordgubbar istället. Vilket är rätt så passande, eftersom jag alltid ätit jordgubbstårta på min födelsedag varje år hittills.

Just nu står det i ugnen på 175 grader och är klart om 20 min, så jag får återkomma med utlåtandet om hur det smakade.

image

[20 min senare]
Jodå, gott! Möjligen kan man ha i lite vanligt sukrin eller liknande får att få lite ”knaster”, men smaken är det inte direkt något fel på alls!