Nu kliver jag ut ur garderoben

Bild

Ja, vad ska man säga....

Statens beredning för medicinsk utvärderings expertutredning Mat vid fetma

Idag kom alltså en rapport från SBU som påvisar att lågkolhydratkost är mest effektiv för viktnedgång. Inget direkt förvånande för en sån som mig som tragglat mig igenom allehanda olika dieter och bara fått en att funka. Att jag dessutom mår så pass bra som jag gör av den gör inte saken sämre! Numer är jag väldigt liberal med mina kolhydrater. Jag äter inte ”tallriksmodellen”, men jag äter en hel del saker som inte riktigt kan klassas som ren LCHF i perioder. Sen har jag halkat tillbaka på mitt koffeinberoende också och kämpar med att bli av med det. Kanske inte verkar vara en sån stor sak i kolhydratssynpunkt, men saken är den att jag faktiskt inte dricker kaffe! Mitt koffein kommer från energidryck… ja, ja, jag vet…

En av de vanligaste argumenten emot LCHF jag stött på är att man blir ”trög i hjärnan”. Det skulle jag vilja sätta en liten personlig fnurra på genom att s.a.s. ”komma ut ur garderoben”! Nej, det handlar inte om att jag helt plötsligt ändrade läggning när jag gick över till LCHF. Detta handlar om ett helt annat garderobsutklivande, men likfullt är det en offentlighetsgörande – i all enkelhet – av en personlig status.

För ett och ett halvt år sen gick jag fortfarande på en kosthållning som innehöll högst 20g kolhydrater per dag. Enligt belackarna i motståndarlägret borde det ha segat till min hjärna avsevärt, något som jag själv inte märkte av. Jag hade hösten innan gått igenom en jobbig separation och började sakta, sakta återfå lite självförtroende. Vikten hade rasat på ett behagligt sätt och jag kände mig för första gången på många år ganska stark mentalt. Så jag bestämde mig för att göra något jag funderat på i flera år, men alltid varit för feg för: jag skulle göra ett intelligenstest!

Jag var aldrig en stjärnelev i grundskolan. Min lågstadielärarinna tvivlade till och med på att jag verkligen var skolmogen (som det hette då). Jag blev vid ett tillfälle skickad till skolsköterskan för att se om jag fick i mig tillräckligt med vitaminer eftersom jag var så trött jämt i skolan, och det misstänktes starkt att min unga, ogifta ensamstående mamma antagligen inte skötte min sänggång och kosthållning ordentligt. Vilket hon såklart gjorde. Jag var bara enormt uttråkad! Men allt det här tjafset satte spår i mig trots allt och eftersom min hjärna inte riktigt funkade som jag märkte att andras gjorde, började jag i svaga ögonblick tro att dom kanske hade lite rätt iallafall. När jag blev äldre förstod jag förstås att så inte var fallet, och tvivlet ersattes med ilska över att dom fått en liten unge att inte känna sig riktigt ok.

Nu var jag fyrtio år fyllda. Jag hade gått igenom en ADD-utredning för att min hjärna inte ville lyda utan ”spejsade” ut så ofta. Jag hade – i det stora hela – totalt ansvar för en sexåring, och jag hade nyligen börjat på ett nytt jobb. Det kändes som om att göra testet verkligen var den sista pusselbiten för att jag skulle äntligen kunna förstå vad sjutton det var för fel på mig!

Sagt och gjort. Jag gjorde det övervakade intagningstestet för Mensa. Och klarade det.

Jag säger det igen: Jag klarade Mensas övervakade test på mindre än 20g kolhydrater/dag. Analysen av mina svar gav dessutom att jag klarade mig med god marginal. Jag betalade in medlemsavgiften och är nu medlem.

Seg hjärna… Hm.
Och till min lågstadielärare: Inte skolmogen!?

Inom Mensa är det faktiskt vanligt att man inte berättar om sin medlemsstatus, eftersom det är ungefär lika behäftat med fördomar som LCHF. Nej, vi vräker inte på smör på allt vi äter. Nej, vi sitter inte och jämför IQ-poäng. Ja, vi äter grönsaker. Ja, vi är fullt normala människor. Nej, vi äter inte dubbelt så mycket kött som andra. Nej, det är inte Klubben för Inbördes Beundran. Nej, det är ingen ”extremdiet”. Nej, vi är inte extrema! Att hitta LCHF är nästan som en religiös upplevelse – du har famlat i mörker så länge och nu ser du ljuset. Att hitta Mensa för mig har inneburit att jag äntligen förstår delar av mig själv och varför jag beter mig/reagerar/tänker på mitt konstiga lilla vis. Och det är inget fel med det!

Så. Nu finns det alltså TVÅ saker man kan hacka på mig om i fikarum och på fester! Tänk vad jag är generös och delar med mig av mig själv! 😀

Annonser