…bling bling!

image

Fördigdekorerad! Vi är helt galet stolta över vääääärldens finaste pepparkakshus. 😉

Idag blev jag uppringd av en producent på Konserthuset som ska göra en Puccini opera tillsammans med symfoniorkestern och dom ville ha mig som maskör. När jag frågade hur hon fått mitt nummer rabblade hon upp namn jag inte kan påminna mig ha hört förr. Man får ju absolut ta det som en komplimang när det var nära nog tio år sen jag gjorde mitt sista betalda jobb! Jag tackade ju naturligtvis nej. Dygnet har bara ett fixt antal timmar, och 24 av dom är redan fullbokade av jobb och Zoë. Så även om jag ville, finns inte en möjlighet. Men det gör inget – det var jättekul att bli tillfrågad!

…samtidigt i en annan del av världen…

image

Jag och min ADD är rätt så impulsiva. När jag får en ide, planeras den och genomförs på kortast möjliga tid. ”Jag gör det på lördag” håller liksom inte.

Idag på jobbet lystes hela min hjärna upp av ordet PEPPARKAKSHUS. Nu hör det till saken att jag tycker inte om pepparkakor, får ändå inte äta dom just nu och jag har aldrig vad jag kan minnas, frivilligt bakat pepparkakor och definitivt inte gjort nåt hus! Jag är dessutom inte nån som pyntar heller… men nu har alltså denna vansinniga idé bitit sig fast som en kardborre i min hjärna. Pepparkakshus… sagt och gjort. Lista på saker jag behöver handla (tack goda gudinna att försäkringskassan betalat ut min VAB-penning idag!) och mall till ett lagomt stort hus skrevs ut.

När jag så berättade min heltokiga idé för barnet när jag hämtade henne, klädde hon sig i rekordfart och innan jag visste ordet av var vi på Willys. Deg, florsocker, godis till dekoration och en kavel senare brände vi hemåt.

Vi kavlade och skar och gräddade. Jag blandade ihop kristyr och sen kom den ödesdigra stunden jag smått fasat för…. byggandet! Tack och lov började julkalendern samtidigt och jag kunde genomföra balansakten med kristyr och halvmjuka husdelar i ensamhet.

Så nu har vi ett pepparkakshus. Det absolut coolaste i heeeela världen, enligt Zoë.
image

Imorgon skall det dekoreras med minimarshmallows, non stop, polkagrisar och – bäst av allt – silverkulor!!

Så – fortsättning följer antar jag…

Host *hack* hosthost *kipp*

image

Jag och Zoë har hostat ikapp i över två veckor nu. Hon har varit hemma från skolan sen i onsdags (tack goda gudinna för mormödrar med pension…) och igår gick vi till doktorn. Virus. Inget att göra. Drick varmt honungsvatten…. jojajävlar… för att få i ungen det krävs våld, och det går bort i det här huset. Bisolvon å andra sidan älskar hon.

Den här helgen var det dansuppvisning med Ackes och två kalas inplanerade för barnet, men inget av det kunde hon göra. Så det tittas mycket på tv, dator och spelas spel. Idag blev det Hello Kitty Muffinsspelet – som hon som vanligt sopade mattan med mig i. Undras om det beror på att hon faktist är den som ställer iordning spelet också?

Imorgon kommer mormor och är med henne igen så jag kan jobba.

Första inlägget

Jag har bloggat tidigare, men aldrig i mitt eget namn, och aldrig egentligen om något personligt. Jag vet inte ens om jag kommer att dela denna eller om jag ska låta andra finna den i sin egen takt! Antagligen blir det så.

Jag är en ensamstående mamma till världens bästa Zoë som är sex år. Henne kommer det inte att finnas några bilder på här, bara så alla är medvetna om det. Jag är singel och ser mig inte ändra det faktum någon gång. Jag är helt enkelt inte intresserad att träffa någon ny. Ett förhållande är så långt ner på listan att Städa badrummet med min tandborste, ligger lååååångt före när det gäller saker jag vill göra i mitt liv!

En annan sak med mig är att jag är LCHF-are. Mer om det en annan gång. Och innan jag får kommentarer (om det är så att någon ens kommer att komma förbi här!) – nej, jag ”tvingar” inte min dotter att äta LCHF. Jag skulle nog försöka få henne att göra det om det gick, men som det är så är jag glad om hon äter någonting alls!

Detta får duga som första post!

Nu ska jag gå och tjata på barnet igen. Hon skulle städa, men jag misstänker att hennes selektiva öron hörde ”hoppa i soffan” istället…