I somras slutade jag äta ris…

Jag har blivit beskriven som ”knubbig”, ”rund o go'” och ”kurvig” – det senare oftast av personer med lite mer långtgående motiv än att bara beskriva mig iofs…

Jag är strax under 160 cm lång och låg under mina första 30 år runt 60-65 kg. Självklart ansåg jag själv att det var på TOK för mycket, och som många andra har jag prövat gå ner i vikt på allehanda vis. Jag har räknat poäng med Viktväktarna i två omgångar, jag har medvetet levt på svältgränsen och ersatt mat med cigg (hm…ja, jag vet… inte den mest lysande idé jag haft…), GI-metoden (som fick ett abrupt slut när jag åkte in akut för gallstensanfall) för att inte tala om alla olika pulver och piller man har stoppat i sig i förhoppningen att bli sådär snygg som man tyckte att alla andra var. Gym har jag aldrig vågat mig in i eftersom jag får svettningar och ångest bara vid tanken att klä av mig inför främmande människor som definitivt kommer att dömma mig och tycka att jag är precis så fet och äcklig som jag själv tyckte att jag var.

Men så i våras hade min älskade mamma börjat läsa på om den här helt galna Atkins-liknande sättet att äta som kallades LCHF. Ju mer hon läste, desto mer övertygad blev hon att det var rätt och riktigt det hon läste. I början blev jag ännu mera skeptisk, eftersom hon pratade om detta som om hon gått med i en sekt! När mamma läst nog för att bli övertygad om att hon skulle klara det, började hon följa den. Detta var i maj. I juli hade hon övertygat mig tillräckligt för att prova. Min startvikt var ca 78 kg och jag mätte 103 cm runt midjan. Nu är det i början på december och mitt midjemått har minskat med över 25 cm!

Jag har ingen våg, så jag har egentligen ingen aning om hur mycket jag gått ner i vikt. Sista månaderna har jag dessutom ”fuskat” en hel del efter en ganska jobbig tid med separation, flytt, nytt jobb m.m. Nu ska jag försöka ta mig tillbaka ”ut på banan” igen. Det är en av anledningarna till den här bloggen!

Annonser